Någon egentligt stabil identitet har väl Opels lilla skåpbil Combo aldrig haft? När den föddes för 30 år sedan var den en Kadett, men på 1990-talet var den en Corsa. I början av det här årtusendet kom den i en familjevänlig version med glasrutor och baksäte och då fick den heta Opel Combo Tour.

Men 2011 blev Combo en Fiat. Då kom Combo nummer fyra, en hjälpligt sminkad Fiat Doblo som monterades hos Tofas i Turkiet. I Australien såldes den som en Holden och i Chile som Chevrolet. Stackars Combo blommade ut i en fullt utvecklad dissociativ identitetsstörning.

Inte heller hjälpte det att mamma General Motors hemma i Detroit hade börjat tröttna på tyskarna. Opel som företag var ett blödande sår i GM:s portmonnä.

c.a.s.e.y

Till slut bestämde sig amerikanerna för att slita av det tyska plåstret och sy ihop sitt sår. Opel såldes i fjol till fransmännen, till Groupe PSA närmare bestämt som till vardags snickrar ihop vagnar under namnen Peugeot och Citroën.

Från Frankrike ordinerades tuff medicin: sparade kostnader, minskad personalstyrka och franska plattformar i modellprogrammet. Nu har den första biverkningen diagnostiserats: Opel Combo Tour har ömsat skinn och heter numera Opel Combo Life är från och med nu en Citroën Berlingo med tyska mustascher.

Det tyska utförandet är passande strikt. Jämfört med nya Citroën Berlingo, som knäppt upp skjortan och köpt nya boots, håller Combo fortfarande hårt på etiketten. Utsidan har hållits sammanhållet stram utan terrängplast och insidan är avskalat vitaminrik utan kaloririka excesser.

Opel

Precis som i Berlingo finns här fällbara och uttagbara stolar samt en miljon småfack som rymmer allt de åkande kan tänkas behöva lägga ifrån sig. Om man har för vana att lasta hörnsoffor väljer man lämpligen Combo i långversion, med 25 centimeter extra lastutrymme, och den som vill kan beställa sin Combo med öppningsbar bakruta.

Och med PSA i ryggen kanske Opel äntligen kan få samla sina personligheter och bli hel igen, även om hon kommer att bryta på franska.